FÖLJDERNA AF SKRIFVELSEN DEN 13 MAJ 439 liga meningen, utan ville söka åstadkomma ett slags förmedling mellan dessa båda begrepp, något som i danska riksdagen föranledde skarpt klander af ministèrens politik, hvilken betecknades såsom »uklar og uforstaaelig», hvarvid tillades, att konseljpresidenten Halls »experimenterende, laverende og manövrerende politik havde fört Danmark ud i et Vildnis»1. Och när det af danska historiska forskare konstaterats, att Monrad med hänsyn till novemberförfattningen intog samma ståndpunkt som Hall, bestyrkes endast därigenom så mycket kraftigare det faktum, att Danmark under tiden för sina på Eiderstat grundade förhandlingar med Sverge kvarhållit tanken på en förening med Holstein. Om ej ofvan antydda »ståndpunkt» redan vore fullkomligt klar, skulle den bli det genom Monrads yttrande i riksrådet under debatten om november-grundlagen; denna lade, sade han nämligen?2, »alls intet hinder i vägen för Holsteins framtida anslutning till monarkien och förnyandet af gemensamheten (Fælleskabet) mellan härtigdömet och de öfriga landsdelarne» — —. Att alla förhandlingar genom Monrads bref af den 13 maj skulle blifva afklippta, är själfklart, liksom ock, att det äfven var Danmarks egen regering som åstadkom detta, så mycket mera som kung Carl i bref till kung Christian satt såsom ett uttryckligt villkor för unionstraktatens upprättande, att »initiativet till detta eller dylikt på en konferens eller annars (bör) komma från Danmark; ty Sverge kan aldrig uppträda dans le premier rang om en Slesvigs delning». På detta svarade Monrad i samma ofvannämda bref och i de vackraste ordalag, att Danmark icke ville taga initiativet: »Uti historiens årsböcker skall detta initiativ slingra en oförvissnelig krans omkring Ers Majestäts namn. Efter denna krans skall min allernådigste herre och konung aldrig utsträcka handen» — —. Detta svar innebar sålunda ett afböjande af de villkor, kung Carl uppställt för ett möjligt förbund, och därtill ett öppet affall från den allt sedan konung Öscars tid betonade 1 Alex. Thorsöe, Kong Frederik den Syvendes Regering, del. 2, s. 551. 2 Alex. Thorsöe, Kong Frederik den Syvendes Regering, del. 2, s. 1070.