440 UTDRAG UR DANSKA PRÄSSEN. grunden för hvarje närmande i skandinaviskt syfte mellan de tre rikena. Till och med i Danmark har man från ett och annat håll erkänt detta. Så yttras i danska tidningen Heimdal af den 29 febr. 1870 med anledning af prof. Geffroys (rättare v. Qvantens) kända artikel i Revue des deux Mondes, att Monrads bref »var saa stærkt et Slag i Ansigtet paa Kong Carl, som tænkes kan — — Det er meget overflödigt at fordybe sig i Gisninger om, hvorfor der senere ikke blev gjort noget ved Sagen fra svensk Side. Dertil behöves ingen særlig Forklaring. Monrads Svar var fuldkommen nok. Det viste Kongen, at den Forudsætning ikke var tilstede, som han var gaaet ud fra og uden hvilken det ikke vilde være ham muligt at faa sit Ministerium med sig, den Forudsætning, at man i Danmark omsider var tærdig med Helstaten og rede til at gaa uforbeholdent ind paa en nordisk Union»!. — — Efter den 13 maj, dagen för det monradska brefvets daterande, eller om man så vill den 16—17 maj, då det kan antagas att brefvet kom kung Carl tillhanda, kan saken sålunda betraktas såsom afgjord. 1 Man kan ej undgå att mena, att det varit Danmark värdigast, um den öfriga danska prässen lika ärligt erkänt sin regerings oriktiga handlingssätt gent emot Sverge i stället för att envist söka att med hån och nmädelser i hög grad välta skulden för Danmarks olycka öfver på svensk sidn. Det hade varit önskvärdt. att de danska tidningarna, främst Dagbladet och Fædrelandet, hållit inne med sina vedermälen, t. ex. med anledning af kung Carls trontal den 15 jan. 1867, då »den fullständiga abdikation, från hvarje anspråk att utöfva något inflytande på den europeiska politiken», som ofvannämda båda tidningar trodde sig finna i detta tal, föranledde dem att hänligt yttra, det man i Sverge gjorde bäst i att icke vidröra en fråga, som för regeringens ledamöter var af den beskaffenhet, att den icke kunde nämnas, »utan att blodet stiger en och annan af dem i ansiktet». Danska Dagbladet tillät sig ock den näsvisheten emot Sverges konung att yttra, »det svårligen någon förnuftig människa kan falla på den idéen att sätta Sverge-Norge i förbindelse med de stora politiska frågor, hvilka på sista tiden framkallat världsomhvälfningar. Konungens försäkran om nonintervention, var därför tämligen nhebhöflig, ty hvad angår den enda europeiska fråga, i hvilken de förenade rikena tagit del, nämligen angående Slesvig-Holstein, har man icke bebof af vu dylik förklaring, ty den passiva hållningen talar tillräckligt för sig själf». — let tyckes oss ej kunna vara tu tal om, på hvilken sida man har största ankslningen zatt rodna».