DEN NORDISKA KONSTRIKTNINGEN I SVERGE. 465 Naar den har beaandet de höje Rum, Vil Muren tale, skjöndt den er stum, Og Folkets og Fjældets Scene Vinke fra Kalk og Stene. Men Norges förhållanden voro trånga för dem, som voro vana vid den europeiska konstnärsluften. Den ene efter den andre for åter bort; några samlades i Düsseldorf att för Gude måla landskap, andra att måla genrebilder för Tidemand; helt få stannade i Norge, och bland dem en, som sedan alltid varit sitt land trogen och som också därför mera än de andre norske konstnärerna kom i beröring med kung Carl, nämligen bildhuggaren Borch. I Sverge hade utvecklingen varit något annorlunda. Den svenska konstakademien, som grundlades 17351, var bildad och ordnad helt och hållet efter franskt mönster; de första lärarne inom henne voro fransmän, och det franska inflytandet var ej allenast under lång tid det öfvervägande, utan präglade ända in i nyare tider den svenska konsten. Med Sergel och den af honom renade antikuppfattningen hade en ny anda kommit i den svenska konstutvecklingen, men dessutom hade också den något ensidigt utöfvade porträttmålningen bevarat hos de svenske konstnärerna sinnet för värklighetsskildring och individualitet. Ett rent nordiskt uppslag inom konsten uppkom egentligen först såsom en följd af de götiska rörelserna inom literaturen. Den götiska skolan, hvars varmaste målsman, Ling, höll föreläsningar för de unga konstnärerna, bidrog kraftigt att väcka intresse för den nordiska myten såsom gifvande konstmotiv, och Fogelberg uppväckte, eldad af Lings tankar, på nytt Valhalls gudar genom de utkast, han gjorde till sina bilder af Tor, Odin och Frey. Häraf framkallades Geijers bekanta uppsats i Iduna 1818 angående »de nordiska myternas användning i bildande konst, där han, klandrande Lings 1 Det var genom Carl Gustaf Tessins nitiska sträfvan att åstadkomma bildandet af en konstnärlig uppfostringsskola, som konstakademien den 10 mars 1735 erhöll stadfästelse under namn af »Kongl. Ritareakademi». 30