DEN NORDISKA KONSTRIKTNINGEN I SVERGE. 467 ansåg onödigt, och då man hade F... och W... till mönster, var ingen sanning möjlig». Konstnärerna — och de voro ej få: Byström, Fogelberg, Lundgren, Södermark, Plageman, Blomméer, Mörner, Wahlbom m. fl. — foro som förut till Paris, Düsseldorf, München, Rom, och många af dem fingo i förtid sin bana afskuren af döden och jordades i främmande land. — Det var, som om luften i Sverge vore för tung för att en värklig konstnärsande skulle kunna dväljas i den. »Det döda haf», skref Scholander i början af 1850-talet till öfverstelöjtnant Arsenius, »hvari den fosterländska konsten här hemma dväljes, är ett sorgligt lervatten, hvari det sprittande, nödvändiga abborrlifvet småningom byter sig i tung simpnatur, och man sjunker så omärkligt allt djupare och djupare i den allt tjockare och tjockare lervällingen, till dess man icke förmår höja sig mera mot ytan, där solen glimmar.» Men en ny generation kom, påvärkad af den i Norden då mäktigaste rörelsen: skandinavismen. Dennas grundidé, gemensamheten, som ledde bort till forntidens sagodunkel, til den gemensamma asaläran, blåste ännu en gång lif i Nordens asagestalter. Och åter var det af Ling och hans »Asar», som konstnärerna fingo väckelsen; den af dem alla, som kanske varmast beundrade Valhallamyterna, M. Winge, var åtminstone direkt påvärkad af denna dikt. »Nationalkalendern Norden», hvilken på 1860-talet hade till syfte att uppmuntra och följa förnämligast svensk konst, bär på hvarje titelblad någon af Winges nordiska gudar. Hans både i ämne och framställning så poetiska och sköna tafla »Loke och Sigyn» (utförd i Rom, exponerad i Stockholm 1866), samt hans kraftfulle Tor (exponerad i Köpenhamn 1872), hvilken äfven midt i stridens hetta bevarar gudalugnet, äro en hvar välbekanta, likaväl som Malmströms bilder ur Nordens kämpalif. Denne senares »Kung Heimer och liten Aslög» var under ett par decennier en af de mest populära taflor i Sverge. Nästan hela måleriet blef, om ej uteslutande fornnordiskt, så dock helt och hållet fosterländskt. Ty medan Höckert vann europeiskt rykte genom sina skildringar ur lapplifvet, blefvo Wahlberg och Rydberg berömda genom bilder från