Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORDISKA KONSTRIKTNINGEN I SVERGE. 467
ansåg onödigt, och då man hade F... och W... till
mönster, var ingen sanning möjlig». Konstnärerna — och de
voro ej få: Byström, Fogelberg, Lundgren, Södermark,
Plageman, Blomméer, Mörner, Wahlbom m. fl. — foro som förut
till Paris, Düsseldorf, München, Rom, och många af dem fingo
i förtid sin bana afskuren af döden och jordades i främmande
land. — Det var, som om luften i Sverge vore för tung för att
en värklig konstnärsande skulle kunna dväljas i den. »Det
döda haf», skref Scholander i början af 1850-talet till
öfverstelöjtnant Arsenius, »hvari den fosterländska konsten här hemma
dväljes, är ett sorgligt lervatten, hvari det sprittande,
nödvändiga abborrlifvet småningom byter sig i tung simpnatur,
och man sjunker så omärkligt allt djupare och djupare i den
allt tjockare och tjockare lervällingen, till dess man icke
förmår höja sig mera mot ytan, där solen glimmar.»
Men en ny generation kom, påvärkad af den i Norden
då mäktigaste rörelsen: skandinavismen.
Dennas grundidé, gemensamheten, som ledde bort till
forntidens sagodunkel, til den gemensamma asaläran, blåste
ännu en gång lif i Nordens asagestalter. Och åter var det af
Ling och hans »Asar», som konstnärerna fingo väckelsen;
den af dem alla, som kanske varmast beundrade
Valhallamyterna, M. Winge, var åtminstone direkt påvärkad af denna
dikt. »Nationalkalendern Norden», hvilken på 1860-talet hade
till syfte att uppmuntra och följa förnämligast svensk konst,
bär på hvarje titelblad någon af Winges nordiska gudar.
Hans både i ämne och framställning så poetiska och sköna
tafla »Loke och Sigyn» (utförd i Rom, exponerad i Stockholm
1866), samt hans kraftfulle Tor (exponerad i Köpenhamn
1872), hvilken äfven midt i stridens hetta bevarar gudalugnet,
äro en hvar välbekanta, likaväl som Malmströms bilder ur
Nordens kämpalif. Denne senares »Kung Heimer och liten
Aslög» var under ett par decennier en af de mest populära
taflor i Sverge.
Nästan hela måleriet blef, om ej uteslutande fornnordiskt,
så dock helt och hållet fosterländskt. Ty medan Höckert
vann europeiskt rykte genom sina skildringar ur lapplifvet,
blefvo Wahlberg och Rydberg berömda genom bilder från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0475.html