CARL XV I BORCHS ATELIER. 511 Väl hemkommen och just som jag stod och klädde om mig, hörde jag, att någon kom in i rummet näst intill, och som dörren stod på glänt, tittade jag in och såg till min förvåning, att det var kungen med sin adjutant, som redan kommit. Jag skyndade in, yttrade något om min tacksamhet att H. M. redan i dag ville taga statyn i betraktande, hvarpå han svarade: ’att konsten intresserade honom så mycket, att han ej ville uppskjuta att komma, då tillfälle erbjöde sig att se något nytt konstvärk’ — — — — — .» För att komma till statyn, måste man gå utför en smal mörk trappa ned till gården, där konstnären låtit uppföra ett skjul, hvari han modellerade figuren, som var 10 fot hög. Då kungen kom ned till detta, utbrast han: »Det där var sannerligen en tarflig atelier!» Konstnären svarade, att enär statyn var den första kolossala i Norge, fanns det ingen atelier lämpad efter densamma. Därpå öppnade han dörrarne till skjulet. Kungen tog sin adjutant under armen, stod länge tyst och försjunken i betraktande och sade slutligen: »Det är, ta’ mig f—n, en vacker staty!» Efter att vänligt hafva räckt konstnären handen aflägsnade han sig. Kung Carl besökte äfven Borch i dennes egentliga atelier, där det intresserade honom att följa arbetets gång. En dag mötte han på gatan bildhuggaren, som var på väg hem. »God dag du», ropade kungen till honom, »jag har just varit uppe i din atelier — du var inte hemma, men jag fann rätt på nyckeln, så att jag kom in!» En annan gång besökte kung Carl honom, då han hade flera modellerade arbeten stående, bland andra »de fyra årstiderna», som kungen mycket noga betraktade. »Hvad kostar stycket, utfördt i marmor?» frågade han slutligen. »4,000 rdr. E. M.», blef svaret. »Kan det betalas terminsvis?» frågade kungen vidare. Då han fått till svar, att därmed kunde ske efter H. M:s önskan, tillade han: