KUNG CARL I MÅLARATELIERERSNA. ot = to »Utför »äggflickan» till mig, den är så norsk!» Detta konstvärk fick sedan plats på Stockolms slott. — — Öfverhufvud taget var kung Carl aldrig sen att infinna sig i ateliererna, så fort något nytt intressant konstvärk var färdigt eller under utförande. Han brukade t. ex. ofta besöka Malmström, under det denne målade sina »Ljusalfer» och sitt elfva alnar långa Bråvallaslag, och det roade honom mycket att härunder följa fortskridandet af konstnärens arbete. Under promenaderna i Kungsträdgården träffade han stundom personer, som han medtog till en eller annan atelier för att visa dem en målares värkstad. Dessa voro vanligen konstälskare eller sådana, som gärna ville synas såsom »mäcenater», och härigenom halp han mången gång sina målare att få deras arbeten sålda. Så under prinsen af Wales besök 1864. Denne åtföljdes nämligen af lord Spencer, hvilken kung Carl själf förde omkring till några af de mest framstående konstnärerna, bland hvilka voro Höckert — som just då hade under arbete sin berömda, ehuru ofullbordade tafla »Stockholms slottsbrand» — Edvard Bergh, Molin, Kiörboe m. fl. Denne senare hade då nyss slutat en tafla, föreställande tvänne räfvar, lekande i det gröna. Lord Spencer anmärkte, att den ena räfvens svans var smutsig, hvilket var onaturligt, enär räfven alltid håller denna prydnad fullkomligt ren. Kiörboe erbjöd sig att till följande dag kl. 12 måla svansen ren, och köpet afslöts. 1 »Den krönte kamraten» kallade Scholander kung Carl — det var denna ställning han i själfva värket älskade att intaga gent emot sina konstnärer. Knappast har väl någonsin en furste, utom konung Ludvig i München, så flärdfritt och med sådan okonstlad glädje besökt sina konstnärsvänner. Konung Ludvigs exempel hade också otvifvelaktigt invärkat på kung Carl. Då Boklund hemkom från München 1856, hade han myc- 1 Det var denna tafla, som gaf anledning till en karrikatyr i Söndagsnisse, där räfvarne, framställda med diplomaterna Manderströms och Halls drag, försökte öfverlista hvarandra.