Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNG CARL BLAND MÅLARSKOLANS ELEVER. 513
ket att under lektionerna med den unge kronprinsen berätta
om konstnärskonungen i Bayern och de besök, denne brukade
göra hos konstnärerna. Glad tänkte prins Carl, att då behöfde
ej häller han göra så många omständigheter med det
sedvanliga anmälandet af sin ankomst och dylikt.
Ofta hände det därför långt in i den senare tiden, att han
under sina promenader gjorde någon liten afstickare än till
den ena, än till den andra af ateliererna, belägna högt uppe
under taken.
Det hände ibland, då Boklund hade konstnärer, både
manliga och kvinnliga, samlade i sitt hem, att dörren plötsligt
slogs upp, kungen inträdde och slog sig ned i kretsen, glädjen
blef allmän och bålen bryggdes på stället: kallbryggd punsch
efter hans eget recept, än i dag bland konstnärerna kallad
»Carl XV:s punsch»; men gladast bland de glade visade sig
då alltid kungen själf, i sin rätta omgifning som han då var.
Det var dock ej endast de redan utbildade konstnärerna,
han visade intresse och besökte.
Han infann sig äfven ofta såväl i akademiens målarskola
som i den enskilda, hvilken professor Boklund upprättat.
Genom hans försorg hade akademien låtit uppföra den stora,
historisk vordna ateliern vid Klara norra kyrkogata — den
bästa atelier i Stockholm. Denna, i hvilken sedermera
konstnärsparet Winge fortfarit att värka för svenska konstens
utveckling inom olika grenar, ägdes då af Boklund och var
rymlig nog för hela hans skola.
Medan undervisningen pågick, infann sig kung Carl
mycket ofta; det var hans nöje att helt oväntadt inträda bland
de unga arbetande eleverna; kritiserande den enes,
berömmande den andres arbete, uppmuntrade han alla, var glad och
vänlig, och när han riktigt skulle taga någon tafla i
betraktande, satte han sig framför staffliet med armarna i kors och
cigarren i munnen, lutade sig lätt tillbaka i stolen och slutade
vanligen sin granskning — om taflan föll honom i smaken —
med att säga: »F—adt bra, det där!»
Detta var det stående uttryck, hvarmed han brukade gifva
sin belåtenhet tillkänna.
†a
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0521.html