Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 CARL XV EN NORDISK ROMANTIKER.
i lifvet, en trofast vän och kamrat; man finner maken, som
värderade sin hustrus gediget kvinnliga egenskaper, fadren som
ömt besvarar sin »lilla älsklings» barnsliga frågor, men aldrig
ser man konungen i skrud och ordnar, ej ens — åtminstone
i dessa åt allmänheten öfverlämnade dikter — officern i glada
vänners lag och ej den af kvinnor hyllade mannen.
Det är således framför allt för att i Carl XV:s literära
alster finna en hufvudnyckel till hans karaktär, som vi ingå
på en framställning af innehållet i hans diktning, och vi hafva
alldeles icke för afsikt att på grund af densamma söka att
vindicera åt Carl XV en plats inom Sverges vittra literatur.
Och den inblick, vi på detta sätt kunna vinna i hans
inre, må längre fram fullständigas med en skildring af Carl
XV i familjekretsen.
I sina första poetiska arbeten är han uteslutande nordisk
romantiker.
Liksom många andra sin tids diktarnaturer är han
påvärkad både af Tegnér och Oehlenschläger, men ännu mera
af Ling och hans »Asar», hvilken dikt han mycket
beundrade och hvilken han så starkt imiterade, att en och annan
recensent redan på grund häraf öppet uttalade ordet »plagiat».
Onekligt är, att han tillägnade sig ej så litet af Lings
uttryckssätt och äfven af dennes fel, nämligen formlöshet och
svulst. Dock vilja vi ingalunda instämma i klandret öfver
Lings — och äfven kung Carls — föreställning, att uti åter
framdragna och upplifvade myter ett frö skulle kunna ligga
till nationell föryngring och väckelse.
Denna mening delades för öfrigt af flera än Ling och
kung Carl.
Vi hafva redan påvisat den likartade riktningen inom
måleriet och äfven dess orsak: den politiska skandinavismen,
drömmen om den gemensamma nordiska framtiden, som i
historia, konst och literatur sökte sitt stöd i en gemensam
forntid.
Detta är enda förklaringen till den inkonsekvens, som kan
synas ligga i det faktum, att en nordisk-romantisk period åter
tyckes vilja inträda midt under de senare decenniernas poetiska
sträfvan — representerad af de politiskt-realistiska skalderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0566.html