DIKTER AF CARL xXV 1858. 561 Han skall förstå, hur skaldens ungdomsminne Uppvaknat vid ett högt och dyrbart namn, . Där hvardagsdikten ej har hvardagssinne, Men vänskapen en alltid öppen famn! « Så uppväckt blef mitt hopp, och stilla tiger Den yngste glunten här vid Lögarns vik, Han drömmer ljuft och till en framtid viger Sin ton helt ödmjukt, blott af känsla rik. Vi återgå till första tiden för Carl XV:s författarskap. 1858 utgaf han ett litet häfte »dikter», äfven detta — efter hvad vi hafva anledning att antaga — tryckt för att bortskänkas såsom vängåfva till ett fåtal personer; dessa dikter utgöras af »Hafsfrun» och »Tre nätter». ; Emot en bakgrund i folkdiktens vemodiga färgton målas uti den förra naturlifvets demoniska tjusningskraft; men trots naturmakternas dunkla lockelser framträder åter andelifvets rena kärlek och vinner seger. Den senare dikten innehåller mera tyskromantisk »Weltschmerz» än nordisk stämning och skildrar en fiskares veklagan öfver sin älskades undergång i vågorna, den han åsett från en »nattlig klippa» — det hela lika romantiskt omöjligt som ovärkligt, i fall man, som sagdt, betraktar poemet från literär synpunkt. Ej häller det lilla häftet »Poetiska stunder» 1862 var afsedt för en köpande allmänhet. Det hade samma uppgift som de båda föregående. 1 Antipatin mot den stelhet och den anspråksfullhet han tyckte sig finna inom Svenska akademien, hindrade houom dock icke från att personligen och enskildt högt värdera mången af akademiens ledamöter. Det är ju allmänt bekant, huru exempelvis baron v. Beskow var uppburen af konungafamiljen och ej minst af konungen själf. Då Beskow den 22 april 1866 fyllde 70 år, uppvaktades han af allt, hvad Stockholm ägde af vittert och framstående: De Geer, Manderström, ärkebiskopen m. fi. Kung Carl, som denna dag var frånvarande på resa, besökte den gamle skalden dagen efter och öfverlämnade själf till honom sin lyckönskan i bunden form, hvari han vackert tackar honom för hvad han värkat och diktat. Under det »koncept» till detta lyckönskningspoem, vi varit i tillfälle att se, har kung Carl bifogat den lilla anmärkningen; »i anledning af 70:de födelsedagen: men jag kom dagen efter». 36