BERIKTIGAD UPPFATTNIEG AF DIKTEN »TILL SVERGE». 573 Finnes det sålunda bland kung Carls offentliggjorda poem åtskilliga, hvilka dock kunna sägas vara mer eller mindre efterbildningar, så återstår i alla händelser den öfvervägande del däraf, som afgjordt framsprungit ur hans eget inre. Det finnes uti denna samling dock endast en dikt af mera »politiskt» syfte, den första, »Till Sverge». Denna dikt har flerfaldiga gånger 1 blifvit framdragen såsom ett uttryck af den sorg, kung Carl 1864 kände öfver utgången af danska frågan. Särskildt får man se följande strof betonad, såsom åsyftande kungens innersta tanke om den hållning, Sverge vid denna tid förmenas hafva intagit: O Svea slumra dina barn, 1 själfviskhetens falska garn, Som tidens klokskap spinner? Det smärtans rop från bröder går, Månn’ det ditt öra icke hinner, Månn’ det ditt hjärta mer ej når? Dikten afser dock ingalunda danska frågan 1864. Den är skrifven många år förut, nämligen 1849. I en annan värs finner man dessa rader: På afstånd stridens åskvagn kör — Skall den ej nå till fosterjorden, Den storm bland folken nu du hör? Dessa rader kunna mycket väl åsyfta dyningarna af 1848 års oroligheter i Tyskland, Ungarn, ja halfva Europa; men närmast till hands ligger det naturligtvis att antaga, det dikten uttrycker den unge kronprins Carls förtrytelse och smärta öfver att ej hans land på ett mera aktivt sätt ingrep uti det första slesvigska kriget. Att kung Carl 1864 erfor grämelse och sorg öfver den utgång de dansk-tyska förvecklingarna fingo, är redan påpekadt, men han, för hvilken orsaken härtill var klar och som 1 Se exempelvis »Sverges historia under nyaste tiden» af T. Säve, sid. 175, »Nordisk familjebok», VIII bandet spalt 313, uppsatsen om Carl XV af H. Wieselgren, o. s. v.