DROTTNING LOVISAS JULAFTNAR. 613 Nästan enhvar, som på något sätt stått den kungliga familjen nära, vet att berätta, huru hon i likhet med sin gemål förstod att för de sina och hofkretsen göra julen till en glad högtid. »Drottning Lovisa visste» — har en sådan person yttrat — »att i firandet af julen inlägga den vänlighet och frid, som Just utgöra dess väsen och anda, och därför skall hvar och en, som tillsammans med henne fått tillbringa denna högtid, då djupare än annars känna saknaden». Hon var lika intresserad som kung Carl af julklappsköpen, och de gåfvor, som utdelades, voro alltid frikostiga; ingen blef glömd, och själf skref hon julklappsvärs på paketen. Äfven häri liknade hon sin gemål, och liksom han sökte hon alltid uttänka och beräkna det så, att gåfvan skulle bereda både nytta och nöje och vara lämpad efter emottagarens särskilda smak. — — — »Ej såsom de högas nådebevis fick man emottaga de kungliga julklapparne; allt upptänkligt var gjordt för att med gåfvan äfven skänka glädje, och den åtföljdes vanligen af någon rad, skrifven med den kända stilen och på ett kvickt och roande sätt betecknande den person, till hvilken den var ämnad.» Då drottningens kammarfruar, hvilka tillbringade själfva julaftonen på skilda håll, hvar och en hos sina anhöriga, firade en s. k. »lilla julafton» i vaktrummet på slottet, brukade drottningen med sin dotter alltid förhöja glädjen genom att personligen infinna sig. Dessförinnan hade de vanligen ökat samlingen i julklappskorgen med ytterligare gåfvor och en mängd »attrapper» med roliga påskrifter — hvari äfven prinsessan Lovisa utmärkte sig — samt gladdes sedan hjärtligt åt att se den öfverraskning och erkänsla, deras vänliga omtänksamhet väckte. Största delen af den tid, drottning Lovisa använde till förberedelser för julen, åtgick naturligtvis för det arbete, hon vanligen förfärdigade såsom julgåfva åt sin gemål; hon var ytterst skicklig i alla finare kvinnliga handarbeten, och att säkert de flesta af dessa skänktes åt kungen, därom vittna de konstnärligt utförda broderier på silke, skinn m. m., man ännu ser i hans våning på Ulriksdal och Bäckaskog. Så t. ex. den