- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
633

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE KUNGLIGA FÖRÄLDRARNES SORG. 633 med kristlig undergifvenhet sorgen öfver sin nyss i full hälsa och kraft blomstrande son, men denna sorg närde dock i hennes inre ett vemod, som hon dolde inför världen, men som icke dess mindre slog allt djupare rötter i hennes själ. Hon skref därom 1855 till en vän, som själf genomgått en liknande pröfning: »— — — ITes lettres, pleines de résignation et de soumission dans ta douleur me font du bien au cœur, mes idées sont constamment près de toi et je prie le bon Dieu de te donner les forces nécessaires. Nous approchons de Påques; je me rejouis de cette belle fète, je sons mon cœur battre de reconnaissance que bientôt Öje pourrai aller à la communion; j’en ai besoin, et sens que cela me fera du bien; d’y penser me rend heureuse et après que le cœur a souffert cela fait tant du bien — — — . Que tu penses encore à ton petit ne m’étonne pas, moi je pleure toujours mon petit ange et voilà bientôt un an de ces terribles temps que pourtant je suis toute triste en y pensant. Oh! ces plaies ne se gucrissent jamais et quand même on est habillée de rose ou de bleu le cœur saigne; n’est-ce pas que c’est comme si on a une plaie au cœur, je l’ai encore. Mais remercions Dieu de ce qviil a repris ces petits anges, avant d’apprendre les misères de ce monde et qviils étaient sans taches.» Kung Carl bar måhända mindre lugnt denna sin stora sorg; för honom var det ett lifsankare som brast; att — såsom vi förut påpekat — hafva sett en son och blifvande arftagare til Sverges och Norges krona växa upp, att i sina drömmar om Nordens storhet kanske om honom kunna säga detsamma som fordom Carl IX sade om sin förstfödde son: ille faciet — detta skulle säkert för honom hafva varit en källa till upprätthållande lifskraft, till styrka i stunder af svaghet och sorgmod. Ett gripande uttryck gaf han sin sorg uti dikten »Jag klagar nu», hvari han bland annat säger: Jag klagar nu, ty tom och öde För mig är all naturens prakt; Jag tycker mig ibland de döde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free