DROTTNING LOVISAS DÖD. 663 kronprinsen och kronprinsessan af Danmark, som vid underrättelsen om hennes sjukdom hastat till hennes sjukbädd. Och döende bekände hon frimodigt: »Nu skall jag säga min tro; den har varit på Gud och min Frälsare, och det är denna tro, som har hjälpt mig i nöd och bekymmer.» Hennes sista ord voro riktade till den, hon älskat högst på jorden, till kung Carl: »Je suis entre le ciel et la terre — tout est fini — encore un baiser!» »Roi — roi» — voro de sista ljud hennes läppar framstammade. Blek, förkrossad, sjuk till kroppen och förtviflad i själen satt han vid hennes sida, kysste hennes bleka panna och emottog hennes sista suck. Den 30 mars 1871 var drottning Lovisas dödsdag. Prinsessan Eugenie har uti ett bref af den 11 april 1871 til domprosten Wieselgren vackert framställt en skildring af drottning Lovisas död: »— — — Den 14 mars på min moders födelsedag insjuknade drottning Lovisa hastigt i hufvudvärk och hosta, och måste hon afstå ifrån sitt löfte att bevista den familjemiddag, som ägde rum samma dag kl. 5 e. m. hos enkedrottningen. Familjekretsen blef sålunda fåtalig omkring min moder, enär kungen, drottningen och min bror August saknades. Ända från den dag hon sjuknade till den 19 mars gjorde den ömma, allt försakande gemålen allt sitt till för att, ehuru sjuk och svag, dock några stunder kunna sitta hos sin sjuke make, hvilken den 16 mars orkade ligga ofvanpå och som, klen och svag, mer än väl behöfde hennes hjälp. Men den 19 mars sveko henne krafterna, som redan under kungens långa, svåra sjukdom voro medtagna, och en försvårad upphostning, som mattade henne dag och natt — — — nedlade henne på sjuksängen från hvilken hon ej mera skulle stiga upp. Lifmedicus Vincent Lundberg och lifmedicus Edholm skötte den kära patienten; den 24 mars begärde dessa läkare att få taga råd och hjälp af den berömde professor Malmsten, då en betänklig förtätning inträdt i den ena lun-