686 KUNG CARLS SISTA STUNDER. denna gång häftigare än vanligt: förfärliga magplågor samt kyla om händer och fötter. Tisdags eftermiddag blef kungen med löjtnant Gyllenrams tillhjälp lagd till sängs; han var då så svag, att denne till Bråkenhjelm yttrade: »Nu har jag lagt kungen för sista gången.» Då Bråkenhjelm senare nalkades konungens säng, slog denne upp ögonen och kallade honom vid ett af de förtroliga namn, med hvilka han så ofta tilltalade sina närmaste och käraste vänner. Hela natten vakade sedan Gyllenram vid hans bädd: emot morgonen föll han i en lugn sömn; det enda ängslande symptomet var den svaga maktlösa pulsen. Klockan sex på morgonen aflöstes Gyllenram af Bråkenhjelm; kungen sade då vänligt godmorgon och bad om litet mjölk. Ända hittills hade tillståndet ej ingifvit några bestämda farhågor om ett omedelbart förestående slut. Men onsdags eftermiddag kom en ny kris till föregående dagens, och efter den blef det fullkomligt klart, att döden nalkades. Krafterna sjönko med förfärande hastighet. OÖmkring kl. tre lät kungen åter kalla till sig löjtnant Gyllenram, och sträckande ut handen emot denne, sade han: »Nu, Henric, skall jag dö.» På Gyllenrams fråga, om han kände sig nöjd därmed, svarade han: »Ja, jag är mycket nöjd; sätt dig här på sängkanten, så får jag tala med dig om, hvad du skall göra efter min död.» Han yttrade då sin önskan, att denne genast efter hans död skulle resa upp till Stockholm och därstädes enligt hans föreskrift förfara med hans efterlämnade mera enskilda papper 1. Gyllenram kvarstannade sedan hos kungen och läste en sista bön högt för honom. Kungen undrade efter en stund, om ej hans händer voro kalla, om ej dödssvettning hade inträdt, samt tillsade vännen 1 Emil Jonas: »Der Thronwechsel in Schweden-Norwegen», »Fædrelandet» af den 27 sept. 1872, m. fl.