- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
193

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I OLOF OLOFSONS HEM. 193
Under kanonernas dån från vallame och klockringning
från kjcrktornen steg konungen ombord på den mindre djup-
gående jakten Sofia och seglade in i hamnen, där han på
bryggan mottogs af en stor skara officerare, under det att trup-
perna aflossade glädjesalfvor från sina musköter.
Men stadens invånare utvecklade ingen synnerlig glädje
öfver det höga besöket.
Ställningen var bekymmersam, godt folk.
Ett bref från Wellingk underrättade om, att han tvungits
att draga sig tillbaka tio mil från Riga till Rujen och där
slagit läger. Sachsarne hade eröfrat Kockenhausen och tsar
Peter hade med en här om hundra tusen man infallit i Inger-
manland och kringränt Narva, Sveriges. förnämsta plats där-
städes.
Henning Horn, som var kommendant i Narva, hade tre
gånger afslagit stormning af ryssarne, men det ansågs blott
vara en tidsfråga, när Narva skulle falla.
Denna underrättelse mötte kung Carl i Pernau.
Mången skulle ha blifvit modfälld för mindre, men konun-
gen var och förblef lugn.
Från Pernau gjordes täta rekognosceringar och skärmyts-
lingar förekommo i mängd.
Under en sådan träffades jag åter i mitt förut onda ben
af en kula, som aftog benet vid knäet och gjorde mig för all-
tid obrukbar till krigstjänst.
Den gamle knekten suckade djupt, då han sade detta; men
strax därpå fattade han en ölstånka och sade:
— En klunk!
— Det är rätt, sade Olof.
— Nu vill jag, fortsatte invaliden, sedan han druckit, tälja
för er en saga från den sista striden under en rekognoscering,
hvarom jag var med, innan jag blef sönderskjuten.
— Tack, tack, svarade flera röster och folket trängde sig
närmare omkring den gamle berättaren.
■— Det hade varit en liten träffning mellan svenskar och
polacker några mil från Pernau, sade invaliden. Mörkret af-
bröt striden, i hvilken kungen själf deltagit och tyst och stilla
låg uti stjärnekvällen det fält, hvarest striden nyss förut rasat.
25
Carolinens minnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free