Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
790 CAROLINENS MINNEN.
— Kungen — Kung Carl–––-— Han vinkar! — Jag
bländas!–––––- Han står i ljuset — midt i solen!–––––-
Hvilken prakt!–––-Han vinkar åter–––– — Jag kommer
— — — Ers majestät —–––-jag —–––– jag — — —
kommer!
Han gjorde en rörelse liksom för att resa sig. Värjan
for med dån till golfvet och gubben segnade tillbaka ned på
fållbänken och blef alldeles stilla.
Han var blek och ögonen voro slutna.
Tyra hade fallit på knä invid honom öfvergifven, rädd
och i högsta grad uppskakad.
När han icke vidare rörde sig, lade hon sin hand på hans.
Den var så ovanligt kall.
Farbror, sade hon.
— Han svarade ej.
Då reste hon sig upp och lade örat till hans mun. Han
andades ej.
— O, min Gud, farbror är död, utropade hon och hon
sprang gråtande ut ur stugan och skyndade till Fridalund för
att meddela budskapet om dödsfallet.
Några dagar därefter följde hela församlingen den gamle
carolinen till grafven. Han myllades ned på kyrkogården på
samma plats, där han plägat sitta om sommaren och berätta
sina minnen från stora ofredens dagar.
Ett fåtal människor vet ännu, hvar carolinens graf är. Men
kung Carls minne lefver ännu med oförminskad glans i Svea
rikes landamären uti sång och saga. Och som en afslutning
till detta verk vilja vi här bifoga folkvisans ord:
Kung Carl XII:s bild.
»Kung Carl den Tolfte var en lång
Och väl uppväxter hjälte,
Den man kund’ se ej enda gång
Sitt karlabjärta fällte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
