Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 4. Grant eröfrar Richmond, 3 april 1865; general Lee kapitulerar, 9 april; Lincolns besök i Richmond; general Anderson hissar stjärnbaneret å fort Sumter; Garrison hedrad; anslag i Södern mot Lincoln; Lincolns mord; allmän sorg; Lincolns jordafärd; mördaren skjuten; Jeff. Davis’ flykt, hans tillfångatagande och sista år; »rekonstruktionsarbetet»; presidenten Johnson; den svarta rasen fri, men rättslös; Ku-Klux-Klan; trettonde och fjortonde amendementet till konstitutionen; abolitionisternas arbete slut; »The Liberator» upphör, 31 dec. 1865; Garrisons afskedsord; den färgade befolkningen erhåller rösträtt, 30 mars 1870; Negrernas nuvarande ställning i Amerika; jäsande rashat; »slafveriets återinförande»; tillståndet i Västindien och å Haiti; negerfrågan ännu olöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ordet »hata* työkes ingalunda öfverdrifvét. Sedan det stora arbetet för
slaf-befrielsen Upphört och entusiasmen för de höga idéerna slocknat, enär idéen
förverkligats, har rasfördomen tagit ut sin rätt, än mer, reaktionen har kommit och
denna fördom, detta rashat har stegrats till högre grad än kanske någonsin.
Och detta ej endast i sydstaterna, utan äfven i den »fria Norden». En amerikansk
författare*, hvars omsorgsfulla och utförliga granskning af denna fråga ådragit
honom mycken uppmärksamhet, säger, att den »opartiske iakttagaren torde vänta
sig att i några af unionens af färgade bebodda stater finna styrelsen, om icke helt
och hållet, éå likväl nästan fullständigt i negrernas och den färgade majoritetens
händer, men han finner ej ett spår härtill. Han finner tvärtom, att den hvite
mannen härskar lika énväldigt som på slafveriets tid. I denna punkt är det icke
tillåtet för den svarte mannen att ha sitt ord med i laget; han skuffas helt enkelt
åt sidan. — — Midt i den demokratiska civilisationen och under dess skydd och
former fortfar kriget mellan olika raser lika kraftigt och med, samma praktiska
resultat som i något annat samhällsskick. I hela Södern är den samhällsställning,
som tillkommer den människa, i hvars ådror negerblod flyter, oföränderligen
bestämd genom hennes börd. Barnet må växa upp och bli en duglig, bli en rik
man, som -till och med anförtros ett offentligt ämbetes ansvar, men han bär
alltid med sig de synliga tecknen till sitt ursprung, och dessa tecken döma honom
alt för alltid stanna vid den sociala trappans fot. Han behöfver visst icke vara
svart för att träffas af denna dom. En Qärdedel, en åttondel, ja en sextondel af
afrikanskt blod är tillräcklig att beröfva honom alla utsikter till samhällelig
jämlikhet med den hvite mannen. För varelsen med den afskydda färgen finnes intet
socialt förbarmande. En hvit man kan vara okunnig, lastbar, fattig. För honom
öppnas, trots allt, ändå alltid dörren. Men den svarte eller färgade mannen
ute-stänges utan barmhärtighet, hans personliga förtjänster må vara aldrig så stora.
Den hvite vägrar bestämdt att inlåta sig med honom på lika villkor. En skarp
linje har’ dragits mellan dem, och den, som från någondera sidan öfverskrider
denna linje, måste umgälla sitt fel. Är det negern, så jagas han hastigt tillbaka
af grymhet och våld, eller dödas han för sin djärfhet. Är det den hvite, utgör
bannlysning det öfverenskomna straffet. Och det är icke allenast den ouppfostrade
och fördomsfulle, som så skarpt uppdragit denna linje».— En annan författare, själf
tillhörande den färgade rasen**, förklarar med vemod, att »negern ännu alltjämt
är en främling i Förenta Staterna. — Han ser sig omgifven af ett industriellt,
♦ Laird Clowes, hvars arbete »Black America», ulkommet 1891, citeras af Benjamin Kidd:
»Den sociala utcecklingen», pag. 45, 46, 47 o. f.
** Dr. E. W. Blyden: »Christianity, Islam, and the Negro Racc», — Mr Blyden är Liberias
minister i England; den älsklingstanke, för hvilken han arbetar, är negerns »repatriation»,
hans återvändande till Afrika. Dr. Blyden är varm vän af Svedenborgs läror och anser »Den
Nya kyrkans» religion vara hans ras’ framtidsreligion och det verksammaste medlet till Afrikas
civiliserande. Han ogillar de europeiska kolonisationsförsöken: »Det fordras blott en ringa
ytterligare erfarenhet för att bringa de europeer som verka i Afrika tillbaka till den åsikt som
Svedenborgs första efterföljare hade, nämligen att den enda rätta vägen till Afrikas inre är
genom fredliga nybyggen, upprättade på en industriell och religiös grund, och alt enär européer
ej kunna som kolonister lefva och verka i Ekvatorial-Afrika det bästa är att från deras
landsflykt i Amerika återföra afrikanska ättlingar. Genom dessa skola då i Afrika spridas den
civilisation, religion, disciplin och uppfostran, som de själfva undfått i träldomens hus.» —
Se »Afrikanens forntid, nutid och framtid» af dr. E. W. Blyden. Se äfven utförligt: »The
African and the true Christian religion*, by James John Garth Wilkinson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
