- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
219

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Lukungadalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

oss med sina flintlåsgevär. När allt varit tyst och
stilla vid pass en timme, kommo krumännen tillbaka,
föllo på knä framför tältet, bådo om förlåtelse och
förklarade sig villiga att gå vart som helst och att göra
vad som helst, ty de vågade icke gå någonstädes
ensamma, enär de fruktade, att infödingarna då skulle
överfalla och döda dem. Till en början ställde Clark
sig avvisande och sade, att han ej hade någon
användning för dem, då de ej ville lyda. De kunde gärna gå
sin väg och stå sin egen risk. Nu hade de också ställt
så till, att folket var i uppror mot oss. De avlägsnade
sig emellertid icke utan kvarblevo på sina knän och
begynte tigga och be att få stanna kvar. De skulle
aldrig mer vara olydiga. Många av dem gräto och alla
visade verklig ånger. De fingo slutligen nåd och fingo
stanna. Nu var det emellertid för sent att fortsätta
för den dagen. Det blev därför beslutat, att vi skulle
stanna över natten för att se, vad morgondagen kunde
bära i sitt sköte.

Natten förflöt lugnt och morgonen bräckte. Allt
förblev lugnt och stilla. Ingen levande varelse syntes till.
Hela nejden låg som död. Vi väntade och vi hoppades,
att några skulle komma ut till oss, så att vi kunde få
tala med dem för att på något sätt utröna, huru det
förhöll sig, och få sända bud till hövdingen. Men ingen
syntes till. Vi åto frukost och vi åto middag utan att
någon kom. Vi stannade därför en natt till för att visa
folket, att vi icke hade något ont i tankarna mot dem.
Hela den följande dagen gick också utan att någon
visade sig. Icke heller kunde vi upptäcka, att något
rörde sig i byarna. Det var en rysligt pinsam väntan.
Med den förut gjorda erfarenheten jämförelsevis friskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free