Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 NILS EDÉN
och kammarrådens myndighet, och dessa skulle hafva att för
konungen föredraga alla sådana klagomål, som rörde kronans
gods och inkomster, donationer, förläningar, jordtvister o. d. af
ekonomisk natur, samt uppsätta och expediera de bref, som med
anledning däraf skulle utgå. Och ej nog härmed. Alla befall-
ningar angående rikets räntor, alltså äfven konungens bref, borde
härefter uppsättas af denna kammarens personal och utgå ge-
nom kammaren, på det man där alltid måtte hafva kännedom
om hvad som på detta område skedde1.
Dessa bestämmelser genombryta en af grundlinjerna i den
hittillsvarande svenska organisationen för regeringsmaktens ut-
öfning. Allt ifrån den tid, då konung Gustaf I började genom-
föra en fördelning af arbetet bland den skrifvarepersonal, han
samlat omkring sig, hade kansliet varit verktyg för den kungliga
viljans uttryckande i skriftlig form, tjänstemännen inom kam-
maren åter fatt biträda med det praktiska arbetet för finansernas
ledning. Alla kungliga bref hade — enstaka undantagsfall natur-
ligtvis oräknade — blifvit uppsatta af kansliets personal ; det var
just dess uppgift att förmedla expeditionen af konungens kun-
görelser och befallningar, oberoende af dessas innehåll. Upp-
stodo nya ämbeten, skaffade konungen flere och flere medhjäl-
pare i regeringen, så bibehöll dock kansliet sin expedierande
ställning för äfven de ärenden, som af dessa medhjälpare hand-
lades; det var och förblef organet för hvarje affattning i skrift af
konungens vilja. Den nu anförda punkten i 1618 års kammar-
ordning undantager för första gången en grupp af ärenden från
denna expedition genom kansliet, och det en högst betydande
grupp, nämligen alla ärenden rörande kronans inkomster samt
speciellt ekonomiska medgifvanden åt enskilde, och den öfver-
låter dessa ärendens expedition å ett slags kansli inom kammaren
själf. Kammaren har alltså, vid sidan af sin praktiskt förval-
tande uppgift, också fått den att genom vissa tjänstemän för-
medla konungens egna befallningar inom det område, den har
att sköta; den har, för att begagna en senare tids terminologi,
blifvit departement på samma gång som förvaltande ämbetsverk.
Det var en idé af största bärvidd, som därmed infördes i det
fortgående organisatoriska arbetet.
1 P- 7-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
