Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 1. Kommentarier öfver månskenet i Haga den 5e September 1819, vid höstlöfvens fall, Brunsvikens spegel och glasens klämtning på Stallmästargården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norska posten, koppartaken och sablarne blänka. Hästen
stampar i spiltan, innanföre gäspas. Der lyser, trotsande,
ett ensamt ljus på Linväfvargropen. Se, nu föll åter en
stjerna ner. Der flög en läderlapp. Det glittrar nedanföre
bergen. – Hör! Nu är allt så tyst, allt så guddomligt och
skönt.
Ack, uppå himmelens bryn
O, hvilken tjusande, lekande syn!
Se, hvilken trollande prakt
Mildt ikring parken sig lagt.
Vågorna glimma,
Höstbladen simma
Rundt uti ring
Uppå vågen ikring,
Och på hvart löf här och der
Fjärran och när
En surrande trollhäst är.
Men på vassens strå
Syns en svala stå.
Hon i månskens-natten ser
Uti böljans botten ner,
Liksom ifrån jordens qvaf
Längtar hon i vågens graf.
En smörblomma, ännu qvar
Utaf sommarns fagra dar,
Emot månen blygsamt drar
Upp sitt gullgula standar.
Men se der kommer en flik,
En liten, liten flik,
Sliten från midnattens drägt,
En florshufva lik
Och skjuter vid vindarnes flägt
Opp emot månen så täckt.
Men tyst, tyst, tyst – – – – –
Se, invid slätten, der krukorna pråla
Högt på sin fot mellan aspar och lind,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
