Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Fjerde taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kring om det veka
Lifvet med fröjd;
Bjuden att leka
Sångares flock i er luftiga höjd.
Derefter stannar hon öfver Stockholm, utsträcker åter
sin spira och sjunger:
Luftandars skara,
Snabba och snara,
<taB>Knacken på taken,
Ropen nu ut:
Vintern är slut.
Lyften af haken
Fönsternas karm,
Och från hvar barm
Pelsar och sjalar.
Ropen: nu vårguden, varm,
I våra dalar,
I våra salar,
Skön i sin skrud
Sänker sig neder,
Bröllop tillreder
För Maj, sin brud.
Befallningen fullgöres. Alla fönster uppslås, dörrarna
ställas på vid gafvel. I hela luftrymden flyga peliser och
sjaletter. Der far en luftande med en klädesfabrikörs peruk.
Kors, hvad pudret ryker! Der flyga sex luftandar med en
grön sidenpels, hvarpå synes en kaffekopp i förskräckelsen
vara utslagen. Der fladdrar en yllesjal som en röd vimpel,
och der en hel bundt med rödt löshår, lik en flygande
kometsvans. Der hänger en vid rosenkofta i luften, likt
aftonrodnans understubb. Der flaxar, lik stjerten af tolf
skator, en officers snörlif, och der ryka lappar ikring af
hans bröststoppning. Der ilar en svart sammetskarpus lik
en korp öfver taken, åtföljd af en bagares nattmössa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
