Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Vistandet på Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare ses ottomaniska porten,
Han är den högsta i turkiska orten.
Fredrik den store man ser der till häst,
Påfven och satan, som slåss om en prest.
Vidare är att bekika, god’ vänner,
Mars, huru bågen mot månen han spänncr,
Månen är skjuten och nedan det blir,
Derför, godt folk, är här mörkt, som ni sir.
Vänta nu litet, först måste jag snusa:
Ah! Det var starkt och kan hjernan berusaä
Pojkar! Hvad väsen kring skåpet ni för!
Akta er, annars jag hän eder kör.
Nu är jag färdig. Låt bli mig, jag säjer!
Jag är soldat, och för ingen jag väjer.
Har jag ej sabel, snart får jag mig en,
Platsen skall vara här fredad och ren.
Nu, min grefvinna, bekika den kuren:
Se dessa taflor och numror. De uren
Allt sedan skapelsen ständigt ha gått,
Visa hur länge som verlden har stått.
Vidare är för hans nåd att bekika
Tjufven Cartouche och Guntlak tillika,
Trenk uti bojor, en nunna med dok,
Bonapartes värja der på sin krok.
Vidare ser man – – Man ser icke mera,
Kom man, bekika än flera, än flera,
Kostar en skilling i banko, kom, kom,
Taflan utrullar och vefven går om.
EN LANDTVÄRNIST.
Elfva år se’n i dag, nog minns jag lifligt den dagen,
Krank till fältskärn jag på lyftade båren blef dragen.
Fältskärn på trappan stod och när de kommo, mig förde,
Svor han en bister ed, i barmen näfven han körde.
»Åter en landtvärnist till evigheten försända.»
Nöp så i benet och stack och svor förutan all ända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
