Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 14. Midsommarsmorgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som mig grymt vill skilja
Från min ros, min lilja,
Från min hjertans vän.
Dock, när solen blundar,
Nattens skymning stundar,
Mötas vi igen.
2.
ASPEN.
Nå, kära syster, du älskliga skata,
Redan så tidigt på morgonen vaken,
Du, som kan snacka om allting och prata,
Orden så lyckligt att lägga förmår,
Säg någon nyhet, om äfven på baken.
Afundsvärd du, som så snabbt kan dig röra,
Skåda och märka och lyssna och höra.
Jag, stackars satan, jag står der jag står.
SKATAN.
Just något nytt jag ej vet att förtälja
Och icke heller om dylikt jag sköter.
Dock för momangen jag kanske skall välja
Det om två fänrikar på promenad.
Händelsen något på sagoprat stöter,
Aldrig sig vänskapen ömmare bådat.
Skarpare smekningar aldrig jag skådat,
Liksom till brudstol det burit å stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
