Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Ljus och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ljus och frihet.
Så vidt som himlen sträcker mörka natten
Ännu sin spira öfver rymden fram.
I hennes boja hållas land och vatten,
Likt i tigrinnans famn ett menlöst lam.
Ej minsta lif, ej minsta sprittning röjes,
För bredd och längd ej finnes mått, ej tal.
Det berg, det fjell, som uppå fästet höjes,
Ses lika lågt och jemnt som djupets dal.
Blott drömmarne, de rörliga, de vilda,
Hemskt fladdra kring med läderlappars flygt.
De ständigt vexlande gestalter bilda,
På hvilka fasan har sin stämpel tryckt;
Och hörs en suck ur jordens dolda hjerta,
En pust, som röjer, att än lif är qvar,
Det är en suck af vemod och af smärta,
Som med förtviflan upp i rymden far.
Och dessa färger, blommans kinder måla,
Och detta silfver uppå böljans fragg
Och dessa perlor, hvilka återstråla
Från hvarje punkt utaf den fallna dagg,
Och detta guld, som under dagens öga
Besmyckar lundens topp och fjellets höjd,
Allt, allt är plånadt ut, ty i det höga
Är endast döden genom natten röjd.
Och går en strimma ifrån månen neder
Och går ett sken från bleka stjernors här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
