Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Ljus och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n mörkret flyktat, grönskan ler och täcker
Den vida jorden med sin hulda drägt,
Och purpurskåln å nyo blomman räcker
Och känner sig med ljusets alfer slägt.
Ty se, befriarn kom, den englamilde,
Den dyrkansvärde i sin äras glans,
Och ljus och mörker genast åt sig skilde,
Och seger öfver våldets boja vanns.
De hemska tjensteandar, natten sände
Till rof och plundring ur sitt afgrundssköt,
Till sina svarta kulor återvände
Vid första glimt, som fram ur östern bröt.
Nu svingar fogeln, löst utur sin dvala,
Och stämmer morgonhymnen muntert opp.
Nu med hvar andra träden åter tala,
Der bäcken ringlas i sitt silfverlopp.
På berget frihetssången redan klingar
Vid jägarns rop och lösta kopplets skall.
Sin hjord å nyo herden sammanbringar
Och för den glad öch lifvad ut i vall.
Och hvarje lifskraft vaknar upp ur drömmen.
Till verksamhet allt kallas upp på nytt.
Som droppe följs af droppe uti strömmen,
Så kraft vid kraft ur dvalan åter grytt.
Ett skimmerspel, en rörlighet sig speglar
I all naturen, öfver sjö oeh land,
Från örnen, der bland molnen fram han seglar,
Till obemärkta myran i sin sand.
Och makar möta åter sina makar
Med sång och återsvar i dagens sken.
Den väckta böljan sig i vassen skakar,
Att ila ut på rymden mer ej sen.
Kring kullen i sin ståt sig visar bäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
