Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Ljus och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och från att sucka, längta eller önska,
In i fullbordans rymd det snart sig ser.
Blef ock en dag förlänad menskolifvet
Att ljuset skåda här i stoftets verld,
Hur mycket högt och vigtigt blef ej gifvet,
Att dessförinnan verka på vår färd!
Hur mycket, sant och godt och skönt i tiden
Må icke hinnas, der, i frihet satt,
Den himlaburne anden, väckt till striden,
Sig banar väg igenom storm och natt!
Hur slår ej hjertat dubbelt af förtjusning
Af denna eld, som högre själar när,
Vid anblicken af dagens hulda ljusning
Och denna sol, som sanningsljuset bär!
Den svaga arm, som bröts af nattens möda,
Sig åter känner stark, om mattad nyss,
Och lifvets blommor tusendubbladt glöda
Uppå den kind, som smeks af dagens kyss.
Ej för det stoft, som närde oss i gruset,
Man andas mer och kämpar lifvets strid,
Men för den magt, som tände sanningsljuset
Och bjöd det skina på den mörka tid.
Till dessa andar, som i ljusets rike
I ljuset lefva utan uppehör,
Man säll och upprymd känner sig en like,
En sångare i deras tempelkör.
Då drages slöjan bort från tankens öga,
Guds verld, hur härlig står hon ej och skön!
Der ofvan sanningssolen i det höga,
Och här, der nedom, hvarje bröst till bön!
Från hjertats altar offerflamman höjes
För ljusets hyllning, som kring rymden går,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
