Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den lungsigtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och klipp så af min tråd
Och mig lägg uppå bår.
O, när hösten går fram
Öfver svallande sjö
Och gör kal hvarje stam,
O, då först låt mig dö!
Låt mig slumra då bland
Dessa vissnade blad,
Dessa kransar, jag band
Uti sommarn så glad!
Sjunge syrsan på äng
Då den lilja så blek
Till sin bäddade säng
Under löffallen ek!
Dock, ack, fåfäng min bön!
Jag afmattas allt mer.
Fastän dagen så skön
Öfver jordkretsen ler
Med sin sol uppå rymd,
Med sin himmel så blå;
All naturen står skymd
För mitt öga ändå.
Vinden, mer och mer sval,
Kännes flägta mig mot.
Ser jag rätt, uti dal
Sjunker qvällsolens klot.
Sjunk, mitt hufvud, så ned
Mot den öppnade graf,
Till den slumrande fred
Bortom tidsrymdens haf!
Och, Du Allgode, tag
Denna själ i förvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
