Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Sångmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon prisar vårens flydde blomsterdag,
Besjunger molnens guld och vindens flägtar
Och solens glans och rosornas behag,
Kring hvilkas kalkar lätta fjäriln jägtar;
Och nordbons hjerta höjes vid hvart slag.
Hon sjunger elfvors dans i grönklädd sal,
Hon sjunger dufvors smek i tysta lunden
Och kärleken bland rosorna i dal
Och svanarne, som segla fram i sunden,
Och böljan, som på vattnet håller bal.
Nu tystnar hon och framför nordbon står
Och räcker honom härvid vänligt handen.
»Kom», hviskar hon, »och följ mig, dit jag går.
Nyss vintern låg på nakna klippestranden,
Se ut ifrån din dörr och det är vår!»
Än, broder, lefver sångmön på vår jord,
Bland dessa furuskogar än hon hvilar.
På hjertat läggen hennes spådomsord:
Med sång och sagobrott snart vintren ilar
Och våren kommer, förr’n vi tro, till nord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
