Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är då förbi med det glädtiga laget
Och blommornas festdag och fjärilens dans!
Det tunga, det torgliga steget är taget,
Då Flora på marken nedlägger sin krans,
Då löfvena dansa den sista angläsen
I prasslande hvirflar för höstvindens sus
Och porlande bäcken med klagande brus
Nedsjunker i grått mellan vissnade gräsen.
På aplarne blomstren befruktade blifvit
Af sprittande solstrålars eldiga brand;
Men neder ha stormarne barnena rifvit,
Med fruktkorgen tom står Pomona på land,
Det ilar som tandvärk i vassen vid stranden
Och lungsoten lagt sig på gulnade blad.
Ej mer tager dufvan i källorna bad
Och tjockblodig sjöböljan sqvalpar i sanden.
Hvar är du, o svala, du hämpling på grenen,
Som sjöng så förtroligt i sommarens fröjd?
Du ärla, som qvittrande satt der på stenen?
Du lärka, som drillade gladt upp i höjd?
När sommarn drog in sina värmande pilar
Och hösten blef kung i vår härjade verld,
Till sällare blomengder flög eder färd,
Der njutningens glans på orangerna hvilar.
Jag eger ej vingar, förmår icke flyga,
Vid norden, den ödsliga bindes jag qvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
