Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der höstqvällens skuggor bland granarna smyga
Och månen, så blek, mellan skyarne far.
Lik Vala jag höljer i drifvor mig neder.
När skimrar å nyo den tjusande stund,
Då vårdagens Baldur på himmelens rund
Sitt värmande lif, sin välsignelse breder?
Ack, redan naturen i klagande vakan
Drar döende pustar, och stormarne gny.
Snart nordfjellen svepas i vintriga lakan,
Af norrskenet purpras snöblommornas hy.
Sitt grönskande barr för den bleknade döde
Strör granen, belyst af det sorgliga ljus,
Som månen nedkastar från grifthvalfvets hus
Bland molnenas likstenar, ensam och öde.
Så svep mig med Flora i gulnade drägten
Och lägg mig i kistan, der rosorna små,
Hoprullade, hvila med frostiga flägten,
Tills vårdagen skiner på nytt i det blå.
När blomman med rosiga läpparne hviskar:
»Stå upp, nu är vår öfver dal, öfver höjd!»
Jag vaknar och famnar å nyo den fröjd,
Som kallar till lifvet och lifvet förfriskar.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
