Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Böljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gripes min hand
Af Nordan, och åter jag slungas mot land.» –
»Ack, hivad jag beklagar ditt öde! Hos mig
Långt lättare tjenst du skall få.
Ej jagas du der utaf vindarnes krig
Långt ut i det ändlösa blå,
I byttan stig in och mig följ till mitt hus
Från storm och från sus.
Tryggt skall du få bo bland de glittrande ljus.«
»Der har jag en smådräng i purpurröd skrud,
Som dansar beständigt omkring.
Han länge sig önskat en svallande brud
Få fästa med gyllene ring.
Ditt öga skall vinka den längtande tröst,
Din klingande röst
Förtjusa hans ömma, hans lågande bröst.» –
Och ned lades böljan i brudsäng af stål,
Då nalkas en yngling dess bädd:
»O flicka, o flicka, hur skönt är vårt mål,
O var för din fästman ej rädd!» –
Kring henne han slingrar sin flammande arm
Och trycker sin barm
Mot hennes, den skälfvande, eldig och varm.
»Din kyss är förfärlig! O släpp mig, jag ber!
Af brinnande lågan jag dör.» –
»Nej aldrig, min brud, jag nu släpper dig mer,
Min är dn för evigt och mig dn tillhör.» -
Nu kyssarne spraka på kind och på mund.
Ännu en sekund,
Och knutet är eldens och vattnets förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
