Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så allting förändras och skiftas
I höstens molnskockande dar,
Och hvad icke jordas och griftas,
Halft liflöst på marken står qvar:
På tegen det höstgula sädet,
I lunden det bladlösa trädet
Bland taggiga buskar och snar.
Re’n svanen och lärkan och göken –
Och hela den sjungande här
Ur höstdagens dimmiga öken
Flytt bort till de sydliga skär.
Till engder, som tjusande blomma,
I flockar de ilande komma
På vingar af längtans begär.
Så lifvet bortdomnar i dvala
Med mattade pulsar hvar stund.
Ej orkar mer tungan att tala
Och ögat står halft uti blund.
Af sorgen bemägtigas sinnet,
Och qvar af oss eges blott minnet
Af fröjder, som flytt ur vår rund.
Ack! annat det var under våren,
Då tjädrarne började slå;
Ej röjdes af smärtorna spåren, –
Ej höst uti känslorna då.
Så klarögdt som himlen var lifvet,
Der inom af kärlek stod skrifvet
En lifssol i trohetens blå.
Då lekte vi glada med lammen,
Och blåste vårt vallhorn på fjell.
Då susade vindarnes amen
Ikring oss från morgon till qväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
