Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sin skatt åt oss tufvorna räckte
Och svalkan sitt skygd kring oss sträckte
I granskogens barriga tjäll.
Då log öfver allt uppå fälten
En kärlek, ett lif och en fröjd,
Hvaröfver de stjernströdda tälten,
Omfamnande, spändes i höjd.
Derunder som kuttrande dufva
Satt själen och njöt af det ljufva,
Lycksalig, berusad och nöjd.
Nu allt är förbi utan skoning,
Ty hösten har allt med sig ryckt.
Så våren som sommarn sin boning
Ha lemnat i ilande flykt.
Hvar blomma, som ängarne prydde,
Hvar njutning, som vinkande grydde,
Djupt neder i stoftet sig tryckt.
Så isens, I svallande vågor,
Här inom det suckande bröst!
Så slocknen, I flammande lågor,
Och dön i er nedgång och höst!
Du, strängaspel, mer icke klinge,
I stormvinden sönder du springe!
Förbi är all glädje och tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
