Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - September-aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och efter, ljumma regnets fina droppar
Står hvarje grässtrå åter friskt och grönt.
Och kullen är af höstens krans bekrönt
Med de för sommarn sparda blomsterknoppar.
Ej fogelsången höres mera tona;
Men vestan lefver än i lindens krona.
Högt upp i rymden ser jag dufvor flyga,
Den svartgrå kråkan äfven deribland,
Då vid min fot bland strödda blomsterland
En enslig sommarfjäril synes smyga,
Liksom sin ros han sökte, men förgäfves,
Den ros, som blott af sommarns händer väf
O! äfven jag en sökande är vorden,
Mitt fikna öga söker ock en ros.
Hvar är hon väl? Försvunnen långt sin kos,
Dock än, ja än, hon finnes qvar på jorden.
I detta nu, som mitt, dess öga blänker
Utaf en tår, den huldt hon på mig tänker.
Du blida sol, som nu mot vestern skrider,
Säg i den gyllne strimma, som du bär,
Att lika klart mitt hjerta äfven är
Af gyllne tro och vänskap alla tider,
Att detta bröst, då jag min nedgång hinner
Än lika varmt, som förr, för henne brinner.
Och om hon, liksom jag, framför sitt öga
I detta nu en sjö ser vid sin fot,
Som spegellugn tar ljusets stråle mot
Och dricker glans ifrån det klara, höga,
O! vinka då: att jag, i lust som smärta,
Mitt lifsljus dricka vill från hennes hjerta.
Och rör sig löfvet uti trädets krona
Med saktad flägt, en andehviskning lik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
