Samlade skrifter / Åtanken på våren (1875) Author: Carl Fredric Dahlgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Åtanken på våren.

Bröder, låt oss sjunga för våren en sång,
Han är den guden, som mest oss förtjusar.
Hösten är dyster och vintren kall och lång,
Uti vårens lockar blott majvinden susar.
Solen stiger högre på himlens blåa berg,
Röd och varm hon glänser och strålarne delar.
Jorden blir grön. Hvar skogsfogel spelar
Och den lilla rosen får åter hy och färg.

Muntert lif ger våren på berg och i dal,
Derföre så gerna vi åter honom önska.
Bor han i skogen eller bygger han sin sal
Uti lundens svalka bland rosor och grönska,
Spelar han vid sjön på sin sipphöljda tufva;
Jemt är han glad, kan lifvet förljufva,
Han gör hvarje hjerta lyckligt och förnöjdt.

Gråter han ock stundom i vårskyn öfver fält,
Är det nöjets tårar, han gråter, den lilla.
Uti hvar trädtopp han spelar friskt och gällt,
Från hvar enda gren höras siskorna drilla.
Ner och upp och ner uppå vasstråets topp
Gungar han så glad, tar vågen i famnen.
Sist på en bädd, uti grönskande hamnen,
Hvilar han sitt hufvud, tills soln på nytt gått opp.

Många saker våren hitförer med sig ner,
Som, exempli gratia: åt björkarne kläder,

I:389

Färger åt blomstren, ja mycket mer, ja mer,
Som båd’ syn och hörsel förtjusar och gläder.
Inte är han sparsam, och råd han äfven har,
Är en gifmild herre, som friskt kan spendera,
Kan ock hvarje fält med rosor ornera,
Eger dock på köpet än lika mycket qvar.

Ryck den stumma lyran från susande gran,
Samla bygdens folk vid en porlande källa.
Bjud dem att dansa på den gröna plan
Och låt mjödets must uti bägaren svälla.
Dåre är du, som af våren aldrig njöt,
Morgondagen kanske du läggs i din kista.
Kallnad och svept du skådar ditt sista,
Mer ej återser du den vårdag, du försköt.