i afseende på teknik och lärdom. Vi andra få ej vara så högfärdiga. Poesien är dessutom nu mera än någonsin en lärd konst.» Dahlgrens lif förflöt i knappa omständigheter. Såsom adjunkt måste han genom inkomsten af en enskild skola försörja sig. Sedan han slutat med denna, fick hans penna skaffa honom bröd. Detta var den tiden betydligt svårare än nu, särskildt i Sverige. Då han 1824 blef komminister i Ladugårdslandet, helsades han af Thomander sålunda: »Lycka till din frivilliga fattigdom! Måtte blott icke hafren åt din Pegasus bli så knapp, att du tröttnar på vägen till den Olymp, du söker!» -- Hafren blef och förblef knapp. Såsom komminister i nämda församling hade han aldrig öfver 500 Rdr i inkomst. Fast lön fans ej. Hans tid var ock strängt anlitad. Men allt medhans. Förunderlig är den outtömliga glädtighet och humor, som han bragte med sig i det mångfaldiga sällskapslif, för hvilket han snart blifvit oumbärlig. Några unga prestmän i Stockholm, bland dem Anders och Olor Rogberg, Dahlgren, P. A. Sondén, J. P. Kullman, samt de båda ännu (1875) qvarlefvande Anders Fryxell, historieskrifvaren, och J. D. Cnattingius, kyrkoherde i Kettilstad och Tjärstad af Linköpings stift, bildade ett sällskap, kalladt Sällskapet Minus, »som hvarje måndags afton om somrarne samlades under en tarflig förplägning på Stallmästaregården. Dahlgren uppläste vanligtvis eller lät Sondén eller Fryxell sjunga några verser, skrifna för tillfället och om de deltagande personerna.» Dessa verser samlades och renskrefvos af Sondén och bilda en liten volym i octav, innehållande 60 stycken af Dahlgren och kallad »Sällskapet Minus’ arkiv.» Denna samling, som eges af Prof. Fryxell, har stått utg. till förfogande liksom flera meddelanden rörande Dahlgren. Ett annat sällskap i hufvudstaden, i hvilket Dahlgren var en med sitt snille lika flitig som oumbärlig deltagare, var Bellmanska sällskapet. Det stiftades 1824 och lefde ännu 1839. Bland medlemmarne räknades Sveriges störste Bellmanssångare, Axel Raab och Lars Hjortsberg, samt den ännu lefvande, f. d. Hofrättsrådet H. M. Munthe, ännu bevarande de stora traditionerna från visans och Bellmanssångens tid i Sverige. Bland öfrige deltagare kunna nämnas Vesterstrand, sedermera president, Adolf Bellman, skaldens son, skalden Stjernstolpe, J. P. Theorell, bildhuggaren Byström, Rådman Berger, Öfverdirektören vid väg- och vattenbyggnader v. Sydow och Kongl. Räntmästaren Schlytern. Hvarje ledamot fick sig tilldelad en Bellmansfigur, hvilken role sedan skulle vid samqvämen uppehållas. Raab var t. ex. Ulla Vinblad, Dahlgren Magister Gåse, Hjortsberg Korporal