Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnskyarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sky och min luftfart. Hvilken gudablick, att så här mellan
himmel och jord få omfamna det käraste jag vet, och det
i glorian af Schelling, Jean Paul och Tieck!
(Flux hoppar han ur svanarnes triangel, hvilka stadna i en ring
kring sällskapet, och sluter sig i Atterboms armar. Jean Paul
kastar härvid upp i luften en metvurst, som i fallet fångas
af en hök. Paulina ser på sina skor, huru de blänka af
molndaggen. Stumma ligga vännerne vid hvar annans bröst.
Schelling står med tårar i ögonen ock tänker på, huru det
svenska hjertat slår mot ett svenskt, och hvilka himmelska
drömmar omsväfva en, när man efter en lång färd återser sin
hembyqds första svan.
Hedborn berättar derefter sin förlossning ur skolfängelset och
omfamnar ännu en gång Amadeus. Glasen fyllas med champagne
och alla dricka återseendets skål.
Paulina står tankfull med blicken fäst åt svenska skären, der allt
försvinner i ett blått fjerran, ock skickar tysta helsningar till
det älskeliga Sverige med hvarje moln, som vandrar ditåt, och
beder för den unge skaldens väl. Så framstörtar hon och
faller Atterbom om halsen och talar med en qväfd röst:)
Ack, i dag skall du då öfvergifva oss, – och det för
alltid! Aldrig mer få vi se dig och höra dig tala om den
sköna, underbara svenska naturen, om din mor och dina
barndomsår... Detta ordet aldrig, aldrig, har någonting så
förfärligt med sig... Hvad vi äro barn! ... »Skilsmessan,
säger det kalla förståndet, är blott en timmes bortovara till
middagen, och så stöta alla vänner å nyo till samman om
aftonen – allt är glömdt» ... Den som blott så kunde tänka!
Ack! i den huldes armar har jag allt, och dock vore
du en så skön länk i den vänskapliga kedjan! Få hjertan
förstå oss fruntimmer. Du har läst mitt inre. Mins du den
aftonen, då vi firade Schellings födelsedag? Det gladde mig
då så innerligen att tänka: der bortom hafvet finnas äfven
de, som förstå, hvad kärlek och vänskap betyda. Amadeus!
du far hän, men min suck följer dig, som en snöhvit dufva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
