Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnskyarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finner du en flicka, gudomlig i hjerta och själ, och sluter
henne i dina armar, tänk då, att Paulinas ande omfamnar
eder båda ock kysser den himmelska flickans panna och
hviskar: »Gör honom lycklig! Ack! skaldens bröst behöfver
ett lugnt och himmelskt hjerta att luta sig till.»
Mina läppar hafva aldrig vidrört någon annans än min
mans; dig gifver jag min systerliga afskedskyss. Glöm ej
Paulina!
(Under detta har Jean Paul dragit af sig stöflarne, för att dansa
på strumplästen i himmelens stora salong. Han tager Hedborn
vid handen och dansar polska med honom. Atterbom borttorkar
några tårar. Be andra skratta åt Jean Paul)
ATTERBOM (framträder till Hedborn, slår honom i hand och
frågar:) Nå, hur mår vårt redliga Sverige?
HEDBORN. Sverige är sig likt, bror! Någon behöfves
dock, som med sin staf omrörer det stillastående vattnet.
Två år har du varit borta. Ack! huru upprigtigt sluta sig
ej dina vänner åter till dig och fröjda sig, att du
återkommer! Bror! väck upp det åter inslumnrade sinnet. Det
börjar bli så trögt, så kallt. Den ene hit, den andre dit!
Mängden pratar. Men allt stadnar vid prat. Slå in i hopen
med ditt tveeggade svärd, – och äfven dina vänner, som
lagt sig tröga på sin bädd, skola åter uppresa sig, och med
dem nya uppstå; ty allt är för dig. Det forna agget är till
det mesta tystnadt. Äfven Vallmark gäspar. Ryktet har
gått före dig. Nu väntar man af dig någonting kraftigt.
Öronen stå spända. Alla hjertan klappa. Ack! hvi skulle
jag misskänna dig? Jag vet, huru rent och heligt du älskar
Svea. Jag vet, att du sökt göra dig värdig att vara dess
son. Ack! tro mig, Svea älskar dig äfven mera, än du
anar. Stäm nu din harpa, tala till det svenska folket!...
Dock – moraliserar jag? – Bror! hjertat i sin fullhet vet
ej, hvad kärast kan vara att yttra. En gång, när min graf
bäddas, skall mitt namn äfven lefva, om ej i och för mina
sånger, dock emedan jag var din vän och samdrägtigt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
