Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser solen blott med ett halft öga öfver bergen, till dess
hon slutligen helt och hållet gömmer sig. Nu faller daggen
öfver hennes insjunkna graf. Stilla uppstiger i nattens
tystnad naturens klagan i näktergalens toner. Men ännu
länge efter den himmelske konungens nedgång fladdrar
hans purpurmantel öfver de blå fälten. Dagen har
tilländabragt sin bana; men återskenet af hvad han varit
dröjer, likt ljufva minnen, ännu länge qvar i de bleknade
spåren. Som en vålnad af det förflutna uppstiger månen
i sin hvita svepning och sitter på solens grift, med
molnens mullhögar under sina fötter. Dagens skådespel är
förbi. Glädjen har tystnat. Blott sorgen och den suckande
saknaden vaka med stjernorna i natten. – Se här: i alla
dessa bref lågar liksom ett hjerta i hvarje. Dessa
bläckrader hafva liksom blodströmmar lupit deröfver, och
dock skall en gång hvart och ett af dessa hjertan brista,
förseglas som ett bref, med utanskrift till döden. Kom och
slut dig i min famn! Ännu skall försynen många år låta
öfver oss och våra vänner sin sol upp- och nedgå och
färga, i sjelfva vår ålders afton, lifvet med sin purpur och
hänga öfver de gråa lockarne ännu mången stråle; och, när
slutligen timmen slår, som manar oss att sjunka ned bakom
synkretsen af de sinliga tingen, förunna oss att, med famn
emot famn, bröst mot bröst och öga mot öga, vandra genom
den trånga porten till en evig morgon och en aldrig
slocknande sol.
FREDRIK. Pappa! här ligger ett bref, som pappa inte
läst ännu.
KULLMAN. Låt det vara mitt barn!
FREDRIK. Får jag läsa det då?
KULLMAN. Din kråka! Du känner ju inte bokstäfverna
en gång. Tag hit, får jag se på det. Det är säkert något
nofikationskort om någon Jakobsbo, som dött, ty brefvet
har svarta kanter. (Ser på lacket) Det var ett kuriöst
sigill, en upp- och nedvänd fackla med omskrift: Vive
memor leti. Vilhelm Magnus Ljungholm? Ha! kanske han
är död... Nej, han heter ej Vilhelm. Jag vill se efter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
