Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal, hållet i Gröna rutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drill i skogsdungce, tjåp tjåp i trädgården. jam jam i
bodtaken. Så börjas skrål på vägarne, knarr knarr af kärror,
dunder af vagnar, prassel af fallande löf, smäll i dörrar,
etc. etc. – allt som kan förnöja ögon, öron och sinnen.
Emellertid drar du Bacchi resflor öfver ditt ansigte. En
ständigt grönskande vår ler framför dig, gärdesgårdsstörarne
förekomma dig såsom idel gröna Aronstafvar, ditt
hus såsom Frejas gröna sommarhus; ja, sjelfva korpen är
grön för ditt öga.
Men du skådar ned på gården. Der går den stolta
kalkonen, ser på dig och vågar i sin dumhet smäda ditt
majestät. Hvad gör du? Du dömer honom från lifvet, på
det han må få inträda i ett glädtigare lif, såsom en
behaglig rätt på ditt gröna middagsbord. Så lefver en
Rutoman. – Men han lefver ännu vidare.
Huru liknar icke ditt bord Jupiters sköld, besatt med
de ädlaste stenar. Glasen stå såsom en paradvakt rundt
omkring. Öfver bordet hänger en rundel af klingande glas,
en bacchanalisk harmonika. Vid hvarj pust utifrån stöta
de till sammans, medan du upphöjer ditt glas och, rörd af
klangen, tömmer det i bottnen.
Men jag hastar till den ljufva skymningsstunden.
Silfverglasen på himmelens blåmålade rutomannabord äro redan
uppstälde och den eldröda duken med sina guldfransar
hänger från himlabordet ned öfver skogar och fjell. Hvad
är natten på himlen utan stjernor och skymningsstunden
på jorden utan en himmelsk flicka? Föreställ dig de tunga
silfverpåsarne redan uppsläpade i den stora riksbanken,
nattens grafhvalf, sifferkarlarne, molnen, vandrande mellan
dem, och du sjelf försänkt i de ljufvaste, de mest himmelska
drömmar, omgifven af en eldsluft, såsom en solglans! Jag ser
dig spatsera med en englaskön flicka i qvällen. Se den vågiga,
tjusande klädningen, som faller på hennes fot, lik ett vågigt
moln öfver månens skifva. Se hennes månskensfötter, hennes
ögons tvenne solar, hennes kinders öster och vester, hennes
armars tvenne liljestänglar, hennes barms kristallhaf, de
fagra lockarne, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
