Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal, hållet i Gröna rutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fladdra fint och behagligt som skuggorna kring en sparrissäng,
det veka lifvet, smidigt som en silfverbäck. Hör sucken, lik
en blomma för en fjäril eller för månen; se
pannan lik en vårdagshimmel och de allra gudomligaste
läppar, dem kärleken med en kyss först öppnade, se dem
lika en utsprucken ros, och säg mig, då du ser och förnimmer
allt detta, om du icke kysser och omfamnar för en hel evighet.
På sådant sätt är man en Rutoman.
Nu slutar jag min kommentarie och vänder mig till dagen.
Den sista Augusti nickar nu farväl åt oss. Hans panna
är klar som en riddarerustning. Kråkorna hoppa i rågåkern,
Pomona har utlastat sin kärra, qvarnarne mala, bränvin
brännes och vi, vi sitta här
Utan besvär.
Just se så här
Med glädtig air
Vi dricka ett glas.
Hurra och table rase!
Allting må gå i kras.
Lefve rutornas kompani
Som sugande bi.
Så länge en blomma är qvar,
Strunt den, som spar.
I morgon kan ske redan då
En eller två
Af oss
I dödens kaross
Rulla till grafven från flickor och glas.
Derför i dag
Görom med behag
Table rase
På flickor och brickor, buteljer och glas.
Vårt lif är en ring,
Och, likasom blodet i kroppen, det lefver af spring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
