- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
II:442

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fantasien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dagens sista flik var redan indragen genom vesterns
port. Natten stod med sin lykta i hand. I roffoglarne,
molnen, jagade efter stjernor. Läderlapparne flaxade utåt
fälten. Då öfverdrogs mitt hjerta af en isköld.
Himlahvalfvet förekom mig såsom ett grafkor, jorden lik en
mullhög. Men i det samma ljöd en ton genom natten och
hängde sig in i mitt hjerta. Molnen brusto sönder och
försvunno. Den himmelske Zacheus, månen, stod åter i
sitt mullbärsträd och stack sitt spjut i alla böljor. Ur
skyarnes falaska upplågade stjernorna. Tonerna fortforo
i vexlande melodier, och jag invaggades å nyo i den
ljufvaste fantasi, till dess sömnen kysste mina ögonlock
och jag inslumrade.

Snart kallade mig morgondagen åter in i sin verklighet.
Stjertfjädrarne på den stora fogeln Fenix uppglimmade i
östern. Tidens ena hjul, månen, rullade ner utför
himmelens blåa berg. Träden hade på nytt uthängt sina
blomsterskyltar. På fogelns och biets väg tindrade fallande
daggjuveler. Ängarne öppnade sina krambodar, dit fjärilarne
glädtigt hastade. Skogens hästjägare, ekorrarne, hade
åter satt sig upp på de guppande grenarne. Allt klingade
och ljöd. Då hörde jag nära bredvid mig några menniskoröster,
hvilka, under knot öfver de många qvittrande ljuden,
npphofvo sig, som följer: »Hvartill allt detta ohemula skrik?
Denna barbariska rotvälska i luftrymden? Detta gökande,
trastande och papegojiserande från alla håll? Detta naturens
beständiga nysande och prosit? Tror hon sig väl dermed
hafva uträttat något stort? Och hvartill gagnar det? Blåser
väl det allra minsta förstånd in i hjernan vid allt detta
trummetande från skogstopparne? Månne icke gräset och
säden växa lika högt utan pukslag och skallmejor?
Sitta icke grönsiskorna der uppe och utösa bigotterier på
ett språk, som ingen menniska förstår? Jag vill fråga:
hvad gör väl den tiotiodrillilliliserande trasten, den
kukukukukuiserande göken? Fins här ingen polisförordning från
adertonhundrade-talet, som förbjuder dylika Marseille-marscher?
Fins ingen stilens tukt och reda, sedan de vittra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/b0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free