Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademiens inrättades? Jag skulle ni vilja veta, hvad
lärkan har att göra! Likasom inte våren ändå, henne förutan,
skulle kunna afleverera sina skeppund och lispund af
gräs och njurtalj, fårbogar och grönkål! Jag frågar på
samvete, om vi icke kunde vara af med alla dessa skrikhalsar,
då jag undantar de ätbara! Och huru slösade är ej naturen
häruti, liksom i mycket annat! Exempli gratia, hvartill
så många stjernor på himmelen? Mera gräs och mindre
blomster, flere löfträd och färre barrträd, litet mera varm
sol om vintern och en kallare om sommaren, det vore min
casus. Hvartill alla myrar och träsk? Än backarne då?
Liksom man ej skulle kunna gå sig till lungsot dem förutan!
Hvad skall man med så mycket vargar, bobbor och
flädermöss? Dessutom ha vi fått allt för mycket vatten.
Upptager icke den gagnlösa massan tre fjerdedelar af jorden,
hvilka på vida nyttigare sätt kunde användas? Vore det
så beskaftadt, att man kunde så råg och hvete på insjöar
och haf, så uppfylde vattnet sin bestämmelse. Hvarföre
har man icke här kunnat, likaom i Utile Dulci, förena
nöjet med nyttan? Hvad skada göra icke hökar och örnar?
Duger väl någon af dem att lägga i soppa eller surkål?
Men naturen är en qvinna. Öfver allt upphänger hon sina
fogelburar. Sitter icke der nu åter en trast och anfäktar
sig med halsen, för att häfva ur sig några Mozartska
kompositioner? En hagelsvärm skulle smaka honom bra på
morgonqvisten.»
Samtalet tystnade. Jag gick neder mot sjöstranden.
Hela det blåa fältet låg som en af solens stryklod planerad
klädning framför mig. En grönskande garnering af lönnblad
hängde nedomkring, och öfver bröstet sväfvade en
lätt molnslöja af purpur. Men midt på bröstet skimrade
solens porträtt och gungade af och an. Då uppstack ett
englahufvud ur djupet, och klädningen fick ett anlete.
Huru himmelskt det log emot mig! Det rörde sig och
nickade. »Fredrik!» hviskade dess läppar. Jag vände mig
om, och på en höjd stod min flicka bakom mig. I ögonblicket
låg hon, med ungdomens morgondagg på kinden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
