Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Dedikation till sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af sin nyfikenhet. Ändtligen lät ett ädelmodigt hjerta
beqväma sig härtill, nemligen denna vår Odalgumma.
Den, hvilken sålunda vill taga närmare kännedom om
hennes utseende, han vände sig till nämde stads borgmästare,
som har transparangen innestående på sin vind,
obegagnad; ty det höga besöket uteblef. Jag vill försöka
göra ett utkast af sjelfva målningen.
Låtom oss först betrakta dessa in- och utrikes ministrar,
som genom sina kurirer, ljusstrålarne, korrespondera med
hela universum, jag menar dessa ögon. Visserligen synas
de något dunkla, ja, till och med drypande; men detta vill
jag ställa mera på brådskans än konstnärens fel, då tiden
var så kort till sjelfva exekutionen. Pannan, som allt för
mycket skjuter bakåt, skulle man med Lavater kunna påstå
tillkännagifva slöhet och tröghet; likväl, då Lavater, som
hvar man vet, var en svärmare, måste vi, för att skilja oss
från hans öfverspända åsigter, antaga motsatsen. Bättre
förekommer mig den blåa näsan. Den stöter väl något i
början; men konstnären har genom denna färg liksom på
ett fint vis velat framställa gummans ogemena patriotism,
då vi ihågkomma, att blått hör till vår nationalfärg. Att
den skulle härleda sig från något omåttligt bruk af
spirituosa, är så mycket orimligare, som så väl Odalgummans
som gudinnan Sveas alla kontributionssedlar utvisa, att de
aldrig förtärt bränvin. Fläckarne på kindbenen äro icke,
som man enligt herr Pontins reseapotek skulle kunna förmoda,
något tecken till fläckfeber, utan vanliga så kallade
sjömärken eller hvilopunkter under åskådarens lustfärd kring
hennes anlete. De tvenne upp- och nedvända kollekt-bålarne
(bilden lärer vara tagen från en plägsed vid en viss
brunn, der kollekten för predikanten upphemtas ur punschbålar),
äro till en del obetäckte, såsom våra nordiska berg,
samt bära, såsom de, på sina höjder en evinnerlig snö.
Handen synes vid första anblicken förskrifva sig från steniga
Arabien, ej blott i och för dess magerhets skull, utan äfven
för den mängd af verkliga stenar, som pryda henne. Vi
lemna åt herrar juvelerare att uppskatta deras värde; de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
