Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Dedikation till sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgå säkert till dubbelt mot dem, hvilka i den forna
arsenalen beprydde de kongl. sadlarne, samt de ryktbara
juveler, som bekransade den namnkunniga guldkalken, hvilken
i förra seklet åkte på kronoskjuts till Rom för att
kanoniseras.
Men för att ej trötta läsaren med en allt för lång
beskrifning och ännu mer besvära herr baron och
kammarherren, skyndar jag att blott i några få drag teckna det
återstående af taflan: de fyra vid gudinnan stående figurer.
De äro samteligen tagne, ur den kortlek, borgmästaren har
förvarad i sin bordslåda, och som vid högtidligare tillfällen
framtages till förlustelse.
Vi upptäcka då först hjerterkung. Genast i hans anletsdrag
framställer sig något nobelt, mustacherne oberäknade, hvari
det sanna mannamodet, liksom i håret hos Simson, har sitt säte.
Med svärdet i den högra och ett kägelklot i den venstra handen,
förenar han de krigiska lekarne med de fredliga och, sedan han
upphört att kasta bomber af jern, kastar han i stället dylika
af trä. I ordningen derefter följer kung David. Psaltaren tycks
han hafva upphängt i pilen. I stället bär han något i högra handen,
som liknar en biskopsstaf med en krok på. Midt på bröstet upptäcker
man en rund plätt, hvari ett träd står. Lifvets träd kan
det icke vara, emedan det länge sedan är kullhugget; snarare
torde det vara kunskapens träd på godt och ondt. Ormen
är icke synlig; men kanske kan härtill lämpas den Virgilianska
versen: latet anguis in herba. Vi skrida nu till
ögonfägnad af ruterkung. Ruter har i alla tider betecknat
penningar. Om det är en staf; han bär, kan ej så noga
ses; än mindre kännas, huru vida den samma är ihålig
eller ej och medför något lurendrejeri; snarare har han
utseende af en bränvinsprofvare. Ändtligen nalkas vi
klöfverkung. Ordet kommer ej af klöfver (Trifolium) utan af
klöfvar. Jag skulle vara frestad antaga honom för Odalmannen
sjelf; om jag ej viste, att denne sednare hör till
hjerterna, ehuru till lågtrumfen bland dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
