Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjölk- och vattenflaskor jemte tröjor hvila under en ek.
Öfverst på en backe står ett träkors såsom minne efter en
olycklig resande, hvilken der under en mörk natt kört i
hjel sig. Här möter man en vandrande gesäll, der en oxdrift.
Här springer en ekorre öfver vägen, och der sitter
en skata på ryggen af en kalf. Under tiden djup tystnad,
endast afbruten af piskans klatsch och den arme älskarens
suckar.
Slutligen väcktes jag ur min dvala af ett: »pojke! har
du gråtit ut än? Var rask nu, ser du inte vi ha en grind
der borta?» – Jag blickade framför mig, hoppade ur och
skyndade att låta upp. Nu kom samtalet i gång. Min förmyndare
beskref hela mitt patronfolk från topp till tå, dito
byggnaden, ängarne, gärdena, hvad fisk man fick ur sjön,
förmanade mig att hvarken för mycket krusa eller vara allt
för stel af mig, allra minst pedantisk. – »Plagga disciplarne
någon gång till husbehof, akta dig att sqvallra med tjenstfolket,
ge dig icke i slangen med inspektorn, spara i hop
penningar till din Upsala-resa, lär dig icke för tidigt röka,
öfva dig med att predika, och akta dig för pass och vingtun.
Herrskapet har väl sina egenheter, pojken är något
bortskämd; men ett ihärdigt och klokt förhållande å din
sida skall snart göra stället för dig angenämt. Man äter väl
och får stek hvar middag. Inspektoren är en hundsfott, men
en braf karl; ty han håller sig i respekt hos underhafvande,
knallar litet och stjäl kanske. Prosten är en isterbuk och
nyttjar glasögon. A propos om glasögon, så akta dig för
vackra ögon. Alla qvinnor äro Evas döttrar. Kom i håg
det, pojke! Kärleken är en etternässla. Den bränner. Som
kål är den bra.» – »Det tror jag just inte,» svarade jag.
– »Det vore väl fan, äter du inte grönkål?» – »Jo-o»,
svarade jag och undvek allt vidare skriftermål. Solen stod
i sin brännande middagshöjd. »Jag tror vi rasta här en
stund för att förfriska oss,» sade min förmyndare och höll
med hästarne på en kulle under några hängbjörkar. Vi stego
af, jag hjelpte till att spänna ur, bära fram foder, dito uppläsa
matsäcksknytet, m. m. Vid första smörgåsen med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
