Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mesost på kände sig min hjerta något lättare. Förnämligast
väckte utsigten min uppmärksamhet och bidrog att förströ
mina sorgbundna tankar. Nedanför kullen låg en stor äng
med spridda ekar, och genom hvilken en å framrann. Vid
sluttningen af ett litet vattenfall såg man en qvarn. Hjulet
glittrade mot solen som en regnbåge. Midt emellan de af
vattnet nötta och blankade stenarne växte pilträd, i hvilka
skator byggt sina bon. En rödmålad bro hvälfde sig längre
bort öfver vattnet, och på den stod en småländing i sin
blåa jacka, skinnbyxor och röda strumpeband, lutad mot
sin tvåhjulskärra, lekande med hunden, som skyndat ned
för att svalka sin tunga i den forsande strömhvirfveln. Der
ån slutade, vidtog en smal insjö, i hvars vass några kor
stodo för att skyla sig för bromsarne. En fiskare satt och
metade, och längre bort såg man något hvitt, hvilket rörde
sig liksom änder. En stor löfskog omgaf vattnets spegelram
med öfversta ändarne ljusare än de nedre, och på afstånd
hörde man ett vallhorn ljuda. En flicka med en
skäppa smultron framskymtade bakom qvarnen. Min förmyndare
ropade åt henne. Hon stannade en stund liksom
för att öfverlägga, kom slutligen emot oss och efter några
invändningar, att bären voro ämnade till nådig prosten, gaf
hon med sig vid löftet om god betalning. Hon var nätt
klädd, hade ett gult lifstycke och ett blått förkläde, var i
skjortärmarne och bar ett rödt band om håret. Efter en
stund sågo vi två dalkullor på hvar sin häst komma mot
qvarnen; det påminde oss om att vattna hästarne, och flickan
var mig dervid behjelplig att leda den ena; jag satte mig
sjelf upp att rida på den andra. Hon berättade mig under
vägen, att hennes syster skulle snart stå brud, och derföre
hade hon tänkt att skänka bären åt nådig prosten vid lysningens
uttagande, hvilket skulle ske i öfvermorgon. Nu
fick hon nytt besvär med att plocka andra. Tanken på
bröllop förde mig till baka på min Kristin, och jag kunde
med möda hålla mig från tårar. Nu rann det mig i minnet
att jag hemma på mitt bord glömt qvar min törnros, som
jag tänkt så väl förvara. I det samma satte jag hälarne af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
