Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra? Endera af dem begifver sig nu ner i tidsströmmen,
under det den andra står med klappande hjerta på stranden
för att afbida utgången. Modigt bekämpas vågorna. Väl
synes stundom endast nacken eller nästippen; men framför
ögonen lyser en mild och upplifvande stjerna. Kring den
arbetande simmren sjunga trogna genier. Nu nalkas han
till stranden. Han kan redan stå på bottnen. Ännu ett
språng, och han hvilar i gudinnans armar, hvilken under
tusen smekningar och kyssar värmer honom i sitt sköte.
Denna gången var det guvernanten, som vågade sig i
det kalla badet. Eröfringen må visserligen icke räknas för
betydlig; men en guvernant kan ej heller göra anspråk på
stora segrar. Nog blir det slutligen bra ledsamt att från
morgon till qväll höra de små, söta fröknarna upprepa:
»j’aime, tu aimes, il aime, nous aimons,» m. m. och ej få
öfversätta det på grundlig svenska. Blomman behöfver dagg,
om hon ej skall förtvina. Allt regn, som faller före
midsommar, är fruktbärande. Sedermera kan det gerna få vara
borta. Guvernanten hade hittills genomlefvat en våt April,
en kall Maj, en ombytlig Juni; ännu en vecka, och
midsommaren stod för dörren. Det var tid på att låta regna
allt hvad regnas kunde, och jag, jag blef utsedd till denne
Jupiter Pluvius.
Hösten nalkades. Svalorna hade redan hela fjorton
dagar från bodtaket pröfvat sina ungars vingar till den
förestående färden. Säden var till det mest inbergad, och
på den uppskjutna höstrågen glittrade spindelnäten. Löfven
hade gulnat, och med intet solglas kunde man mer tända
tobakspipan. Hennes nåd satt insvept i en kofta med
fötterna på en stoppad pall, fröknarna lupo med rödblå
kindben öfver gården, och informatorn vandrade icke mera
barhufvad till karaktersbyggningen. Patronen gick i ett par
tjocka becksömsstöflar till och ifrån stallet, och gårdens
hund låg för det mesta inkrupen i sin koja med de hvita
tassarne utanföre. Under en sådan årstid, då interfolieringen
på solspegeln blifver med hvarje dag allt dunklare, glaset
på den samma kl. 7 om aftnarne söndersplittradt i millioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
