Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockan, snoppade ljusen, stack hvar ann smått med synålarne
i ryggen och hade ledsamt. Ändtligen kom den efterlängtade
stunden. Klockan felade fem minuter i elfva. Nu
börjades processionen. – 1:o Hennes nåd i en tunn slängkappa
med öppningar, hvarur hon kunde utträda armarne,
annars barhufvad med krokkam, som satt på sned, samt med
sin nyckelknippa i handen. – 2:o Vid hennes venstra sida
patronen i en brun frack, som hopknäpptes öfver halfva
magen med ett dussin kamelgarnsknappar, hvaraf den
nedersta hängde lös en half tum nedom sin bestämda plats;
vidare med orakad haka och en långhalsduk, hvilken lindades
tre hvarf om halsen, på det sätt, att man slutligen
fäste den yttersta ändan med en nål baktill. Under
lindningen framför spegeln räckte han alltid ut tungan och
böjde smått på knäna. – 3:o De trenne fröknarna, med
hvar sin schalett knuten om hufvudet och vandrande arm
i arm, samt – 4:o Guvernanten och undertecknad. Hon i
en nätt spens med tvenne rader perlemorknappar satta på
sned framtill, föreställande liksom små ficklock, hvit kjortel,
som föll tätt efter lifvet, knarrande skor och en schalett,
hvilken hon under promenaden ej hade tillknuten, utan
höll halft fladdrande öfver hufvudet. Undertecknad i en
mörk bonjour, med de i första kapitlet omtalade
blanklädersstöflarne samt en gul vest. Tjenstefolket,
hvilket äfven var nyfiket på förmörkelsen, hade på gården
uppstält en vattenså, för att derifrån betrakta fenomenet;
här tog min discipel sin plats bredvid hushållerskan.
Uppkomna på kammaren, släcktes genast ljusen och placeringen
tog sin början. Hennes nåd midt framför fönstret i länstolen,
bakom henne guvernanten och på sidorna fröknarna och patronen.
Jag åtnöjde mig med att stå. En djup tystnad. Allas ögon rigtades
uppåt. Nu nalkades den stora katastrofen. Ett tunt flor
drog sig allt mer och mer öfver månens anlete. Redan är
han till hälften förmörkad. Nu kommer en sky, som sveper
honom in i sitt täckelse. Allmän otålighet. »O, hvilken
förtret! det stygga molnet!» hviskade guvernanten halfhögt
och fattade liksom omedvetet min hand. – »Ja, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
