Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som körde, klädd i korta skinnbyxor, blå tröja, röd vest
och filtmössa, satt tyst bredvid och smackade med läpparne
åt de i smått traf framlunkande hästarne. Den ena bekanta
skogstrakten efter den andra, den ena rödmålade torparestugan
efter den andra försvunno, och allt stridare runno
tårarne från Nahums redan under natten vätta ögon.
Emellertid ha en vacker dag, en mild väderlek och
nya föremål en oändlig läkekraft för hjertat. Efter några
timmars resa blef Nahum lättare till sinnes. Bonddrängen
började också bli litet friare. Han gjorde redan på förhand
en beskrifning på den märkvärdiga staden, dit färden
skulle ske, och berättade, huru han der under en höstmarknad
i skymningen bortbytt en blind och 15-årig häst
mot en äkta Bucephalus, som kunde springa öfver gärdesgårdar
och hus. Han bad den unga herrn ej vara ledsen;
han skulle få mycket roligt och många kamrater. Mot middagen
upphann man de så kallade L. ... backarne. Nahum,
erinrande sig morgonförmaningen, ville stiga af, då drängen
försäkrade, att ingen fara vore å färde. Han hade tusen
gånger passerat långt svårare, brantare och krokigare vägar.
Icke desto mindre steg Nahum af, och härtill bidrog
troligtvis ett annat skäl. Han ville nogare betrakta stället och i
synnerhet sjelfva herrgården. Ett sådant palats hade han
ännu aldrig sett annat än i målningar. Till höger om sig
hade han utsigten åt en täck och behaglig insjö med löfskog,
till venster upp på backen flera sköna stenhusbyggnader.
Betagen af den härliga utsigten, frågade han halft
bedjande sin skjutskarl, om man ej här kunde hålla för att
beta. Peter, så kallades drängen, gick villigt in på förslaget,
så mycket hellre, som nedanföre låg en krog. Man
höll och steg ur, afselade hästarne och tog foder ur hösäckarne.
Peter föreslog den unga herrn att ta sig någon
förfriskning, och matskrinet öppnades.
Vinden hade emellertid börjat småflägta i de gulnade
löfven, och vid hvarje pust föll ett och annat blad hvirflande
till marken. Asparna hade i toppen antagit en röd
färg. Ini viken låg sjön som en krusad våffla. Längre ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
